Igår kände jag mig som en av de där galna vetenskapsmännen i serier. Ni vet, de som har spretande hår, galen blick, stora, krokiga glasögon och vit, smutsig labbrock. För då försökte jag fårstå hur atombomben fungerar. Nu kan jag det (tack vare Pappa). Så nu är håret platt, blicken lugn, glasögonen raka och rocken tvättad.

Men hallå, fyra läxor/prov/arbeten på två dagar är lite mycket.