Är tydligen efter med att hitta denna- hörde den på Morgonpasset imorse- men den var grym. Så om jag gör som jag brukar kommer jag knarka den i drygt en vecka, sedan vara otroligt trött på den. Varför ändra på rutiner?

Och jag kan dege att denna Elina åkte ut ur Top Model. Sad.! Nu votar jag för fransyskan!

Omådet vi just nu håller på med i engelskan låter en komma tillbaka till the good old days. Vi har litteratur- och har då lästa Goldilocks, Häxorna, Djungelboken och nästa vecka blir det Bröderna Lejonhjärta. Me like!:)

Idag är min tevedag. Nä. Alla dagar är tevedagar, men idag är det tre program, två som går klockan åtta. Lugn, inspelning är redo.

Wihu!

      ;)

Under en halvtimme igår förändrades min syn på en sak. En person. Personen som jag fick en ny uppfattning om var Robert Pattinson. Jag har, efter att han började spela Edward Cullen, haft svårt för honom. När han var Cedric i Harry Potter tyckte jag han var jättecool. Då var jag också i och för sig nio år, och en stor nittonårig kille som flög och slogs var väl ganska häftigt då. Men som Edward har jag inte klarat av honom- jag tror främst för att alla är helt galna i honom. Det stör mig, och jag såg honom bara som en tjejidol. Urk. Men, igår satt jag vid datorn under en lång tid, och en halvtimme framför min PC ändrade synen på honom. Jag tycker nästan om honom. Jag är redo att börja kalla honom Rob (och om du älskar Saknad-serien av Meg som jag gör, så vet du att det är en ära att få bli kallad det namnet). Här är anledningarna:

1) Han kan spela gitarr och piano. Jag med, lite mer amatörmässigt än honom. Musiker är något vi gillar. Han har med låtar i Twilight-filmerna... Lyssna här.

2)Han är ihop med Kristen Stewart. Det är faktiskt ett par som jag tycker är gulligt. Men han har tydligen friat till henne, och hon trodde att han skämtade! Det måste ju vara diss nummer ett. Stackars.

3) Han var tvunget att ha tandställning innan inspelningarna av filmerna började! Jag som fått det nu, som trettonåring, känner med honom. HAN VAR TVUNGEN ATT HA TANDSTÄLLNING!

!

Av en kär vän vid namn Emmy fick jag chansen att upptäcka denna artist. Eller chansen... Hon visade honom för mig. Så kan man säga.

Och ja, det kanske ska nämnas att jag tyckte om honom.

Idag när jag vaknade tittade jag förstrött på klockan, den var åtta. Suckade och vände mig mot väggen. Sen insåg jag att eftersom jag gick och la mig lite efter tio, och somnade ganska snabbt, så hade jag sovit runt nio timmar. Det, det händer inte varje natt.

Katarina Von Bredow är fasen i mig inte en dålig författare- tvärtom himla bra. Har läst två böcker av henne, och när man ligger i sängen med hörlurarna på- låg Green Day musik lyssnas det  på- och boken i händerna, så precis i själva läsningsprocessen så tänker man "Ja, men den är ju ganska medelmåttig. Hon skriver väl bra, men det kan ju jag också. Om jag pallade." Men sen när man läst ut boken- och detta händer efter seriös sträckläsning för utan att man tänker på det så har man inte kunnat lägga ifrån sig boken- så sätter man sig upp, tittar förbryllat på boken och tänker "Ojdå. Vad bra den var. " Och sen sätter man sig framför datorn, och berättar om sin upplevelse för de som vill lyssna, och under hela den tiden så sitter man och tänker på boken. Jag sitter och är berörd, kan man väl poetiskt säga. I all sin enkelhet- svensk, lagom 200-sidor och blå- så har boken lämnat tankar. Jag är störd- slutet är som många andra böcker, det förstör. Jag är lite ledsen. Jag är glad. Avundsjuk.

Den var bra. Boken jag precis läst ut var bra. Lägg till det största bra-ordet. Så känner jag.