Här kommer min kärleksförklaring till att klippa håret:

Man känner sig så fin. Även om man inte blir nöjd för att det inte blev som man tänkt, så känner man sig ju annorlunda iallafall. Jag var rädd precis när det var klart, det var så kort och annorlunda. I felt old. Sen gick det någon timme. Och då började jag älska det. Jag känner mig som en blanding av Malin i Saltkråkan och Tove Styrke. Me likey. Varför inte, liksom. Change? Yes I can!