Ja, nu har jag varit i la Ryd. Läst en massa, umgåtts med kusin(som som vanligt gjorde någon form av vinst i NHL10. Jag gjorde dock två mål! Stolt, faktiskt.) Och så har jag käkat. Och i fredags, aka Valborgsmässoafton, och knugens bemärkelsedag, insåg jag att jag bara har ett par byxor- detta i sammanhanget att jag skulle grilla på strand med främlingar ggr. 17 st. Och tre kända. Det blev dock zero grillning för efter att vi spelat volleyboll i två timmar så var vi tjugoen blöta och kalla personer. Så nu ligger det två ouppätna korvpaket i kylen. Men volleybollen var syyperrolig!

Nu ska jag skriva, både mejl och brev och läxa och berättelse.

tjohaj!

Är tydligen efter med att hitta denna- hörde den på Morgonpasset imorse- men den var grym. Så om jag gör som jag brukar kommer jag knarka den i drygt en vecka, sedan vara otroligt trött på den. Varför ändra på rutiner?

Och jag kan dege att denna Elina åkte ut ur Top Model. Sad.! Nu votar jag för fransyskan!

Omådet vi just nu håller på med i engelskan låter en komma tillbaka till the good old days. Vi har litteratur- och har då lästa Goldilocks, Häxorna, Djungelboken och nästa vecka blir det Bröderna Lejonhjärta. Me like!:)

Idag är min tevedag. Nä. Alla dagar är tevedagar, men idag är det tre program, två som går klockan åtta. Lugn, inspelning är redo.

Wihu!

      ;)

Under en halvtimme igår förändrades min syn på en sak. En person. Personen som jag fick en ny uppfattning om var Robert Pattinson. Jag har, efter att han började spela Edward Cullen, haft svårt för honom. När han var Cedric i Harry Potter tyckte jag han var jättecool. Då var jag också i och för sig nio år, och en stor nittonårig kille som flög och slogs var väl ganska häftigt då. Men som Edward har jag inte klarat av honom- jag tror främst för att alla är helt galna i honom. Det stör mig, och jag såg honom bara som en tjejidol. Urk. Men, igår satt jag vid datorn under en lång tid, och en halvtimme framför min PC ändrade synen på honom. Jag tycker nästan om honom. Jag är redo att börja kalla honom Rob (och om du älskar Saknad-serien av Meg som jag gör, så vet du att det är en ära att få bli kallad det namnet). Här är anledningarna:

1) Han kan spela gitarr och piano. Jag med, lite mer amatörmässigt än honom. Musiker är något vi gillar. Han har med låtar i Twilight-filmerna... Lyssna här.

2)Han är ihop med Kristen Stewart. Det är faktiskt ett par som jag tycker är gulligt. Men han har tydligen friat till henne, och hon trodde att han skämtade! Det måste ju vara diss nummer ett. Stackars.

3) Han var tvunget att ha tandställning innan inspelningarna av filmerna började! Jag som fått det nu, som trettonåring, känner med honom. HAN VAR TVUNGEN ATT HA TANDSTÄLLNING!

!

Av en kär vän vid namn Emmy fick jag chansen att upptäcka denna artist. Eller chansen... Hon visade honom för mig. Så kan man säga.

Och ja, det kanske ska nämnas att jag tyckte om honom.

Idag när jag vaknade tittade jag förstrött på klockan, den var åtta. Suckade och vände mig mot väggen. Sen insåg jag att eftersom jag gick och la mig lite efter tio, och somnade ganska snabbt, så hade jag sovit runt nio timmar. Det, det händer inte varje natt.