Tjugonde oktober är datumet jag och kören min började sjunga julsångerna i år. Jag älskar det. Nu är det inte(jätte)långt kvar. Bestämmer jag. Nu vill jag ha jul.

Men om vi ska gå tillbaka till nutid så är det regn och blött och kallt. Och mycket(med betoning på mycket)plugg. Men imorgon är min första bra dag på veckan, så jag ser ljuset. Typ.

Aja, jag ska gå. Och...göra något.

Jag har aldrig gillat att promenera. Det är segt och tråkigt. Men det var i presens.

Nu går jag vid vattnet. Mycket. Det är min nya hobby. När det är kallt men solen skiner, när man har sin fina jacka och går på kajen vid vattnet, så nära kanten att någon skulle kunna putta ner en i det äckliga vattnet om den kände för det, då är det fint.

Då kan man glömma bort att världen är en ganska dålig värld, att alla problem som existerar faktiskt existerar, och man går där och tänker att allt är bara fint och underbart och alla är snälla mot varandra och att det inte finns något som heter världssvält eller global uppvärmning eller krig. Fast sen så inser man ju att allt det finns, men det är så fint att glömma bort det, bara för en sekund.

Och extra fint är det när man har sin iPod med sig, och idag var det alldeles speciellt underbart då jag hade Britta Perssons Current affair medium rare i lurarna, och texten och musiken låg så fint inne i huvudet.

Det finns fina saker. Det gäller bara att hitta dem.

Idag har jag skrivit ett engelskaprov. Och om man typ skriver ett NO eller matteprov så är det jätteskönt efteråt, för då har man gjort det, man kan gå vidare. Men i engelskan.. Jag blir inte nervös inför ett engelskaprov, jag pluggar inte så mycket jag gör till ett matteprov, för det går bra. Det går bra för mig på engelskaprov, så när jag skrivit det, då har jag inte den lättade känslan- för jag var aldrig nervös. Det är som om jag aldrig skrivit det. Det känns som en vanlig lektion.

Trampett däremot. Där är det riktigt skönt när de gympalektionerna är klara. Seriöst, vem uppfann trampetten? Vem tyckte att det var en bra ide? Tänk om den personen tänkt innan han tog patent på den uppfinningen. Då hade vi elever aldrig behövt hålla på med det. Tacka vet jag bollsporter.

Idag var jag på ett gymnasium i staden. Ett estetgymnasium- musik, teater, dans.. Och jag står där med min klass, utittad(well, de flesta i min klass ser ut som.. några år yngre än vad vi är), och inser att jag vill ha det där. Inte just estetlinjen, även om det vore mycket trevligt så är det inte mitt första val, just nu iallafall. Nej, men jag vill ha gymnasiet. Jag vill bort från högstadiet, jag vill vara klar. Jag vill välja vad jag ska hålla på med. Egentligen vill jag rocka universitetet, men det är en aning närmare till gymnasiet. Jag vill bort från dit jag är nu. Jag vill bli två år äldre, jag vill sitta på ett gymnasium.

Det drömmer jag om idag.

Först trött. Sen vaken. Sen stressad. Sen svettig. Sen lugn, likgiltig, trött, irriterad. Sen rolig, sen hjälpsam. Sen överlycklig. Sen glad. Sen avslappnad, mätt. Sen avslappnad. Lugn.

sen är ett roligt ord:)

Sitter och upplever nostalgi/reser tillbaka till barndomen, då jag sitter och lyssnar på Saltkråkan. Astrid Lindgren är den bästa författare som någonsin existerat. Hon borde ha fått Nobelpriset, det är min mycket bestämda åsikt.

Jag har ett sånt där fint litet I-landsproblem. Jag vill ha en tröja, men jag vet inte om jag ska köpa den. Beslutsångest kan man också kalla det..  

Visst är den fin?

Idag har jag skrivit i tre timmar. Novelltävling på skolan, och jag typ YAY! Men jag tycker att med tanke på hur mycket man skriver under sina dagar, så borde man inte få ont i handen av tre timmars konstant skrivande?!

Jag har lånat en bok som verkar ganska så grym- "Ursäkta om man vill bli lite älskad"- Johanna Thydell, och knarkar sönder denna låt. Jag älskar att knarka sönder låtar. Bara synd att de är så dåliga sen efter det...

Ibland vill jag räcka ut tungan åt världen. Ibland slå den med en rak höger. Ganska ofta vill jag ge den en spark, eller en kuff. Någon gån vill jag ge den en kram, eller en puss. Ibland vill jag säga: "Ja, tack världen." Ibland vill jag le, ibland skratta, ibland gråta.

Idag.. Idag gav jag världen en klapp på huvudet. Så kände jag idag.