I onsdags hade vi årets Julkonsert. Alla körer var med, och jag och min kör var med i tomteshowen. Hur himla roligt som helst så jag längtar redan till nästa år. Det är ett tag kvar.

Hela jag har känt mig som i ett töcken hela veckan så helg är bra. Behövligt. Nu är det Idolfinal, även fast jag inte hejar på någon av dem, och sen ska jag sova. Imorgon är det mer konsert, så även söndag och måndag. Och lite kyrka och mycket läxa.

Vi hörs.

I could really need this pyjamas.

(Monki)

I'd like this under my X-mastree.

(Björg)

Jag har haft en finare helg än någon av er. Kanske. Möjligtvis. Det funkade inte för mig att vara kaxig... Fin har den varit iallafall. Jag har haft besök, en underbar kompis från norr kom med sin mor och sin dialekt och lyste upp i vintertid. Victoria kom, och innan hon åkte hann vi ha en massa mys. Mysmys. Nu är hon borta igen, men inte ska det dröja så länge innan vi ses igen som det gjorde denna gång. Hör du det?  

Nu är det nedräkning. Jag är så skoltrött, mer än någonsin. Vill att det ska ta slut nu nu NU. Elva skoldagar. It's a countdown I want to end.

Nä, det säger man inte nej till, du. 

Lite skööööööönmusik såhär på söndagkvällen. Lyssna på den och gå in i den nya veckan med ett skönt gung i kroppen. Gunggung. Swedish House-ma-fi-a!

Här kommer min kärleksförklaring till en hemmakväll:

Ja, även om det är fredag, partynight, så känner jag inte att jag skulle vilja stå hos någon på fest. Jag gillar hemma, även fredagkvällar. Jag gillar den röda fåtöljen som står vid min bokhylla, som jag sitter i. Jag ser Idol, ska ta mig lite chips. Ska sen måla mina naglar röda. Jag hade inte kunnat göra det om jag var hos någon. Jag gillar hemmakvällar on my own.

Men sen kan jag ju inte säga att jag kommer göra det om en vecka. Då vill jag ha sällskap. Av Victoria.

Här kommer min kärleksförklaring till att klippa håret:

Man känner sig så fin. Även om man inte blir nöjd för att det inte blev som man tänkt, så känner man sig ju annorlunda iallafall. Jag var rädd precis när det var klart, det var så kort och annorlunda. I felt old. Sen gick det någon timme. Och då började jag älska det. Jag känner mig som en blanding av Malin i Saltkråkan och Tove Styrke. Me likey. Varför inte, liksom. Change? Yes I can!