Nä, jag är ingen naturbegåvning på bugg. Knappt nån begåvning alls i denna kropp. särkilt inte då killen är 60 cm kortare än jag.

Nu ska jag packa och städa. För hela värden (dvs de jag känner. Och jag) har långlånglånghelg. Ända från nu till söndag. Så jag ska till min mormor och morfar och moi cousins. Trevligt, tycker jag det ska bli. Mycket trevligt.

Vi har dansvecka. En timme varje dag går vi och dansar med dansken Kim. Igår var det tryckare(eller slowfox som han kallade det)-en spännande upplevelse, måste jag säga- och idag och imorgon är det bugg för fulla muggar. Det är också intressant- 24 elever som ska föra och följa varandra, men ingen vet egentligen hur man ska göra.

Nu är det minsann lite televison som gäller. Och städning. Och lite frivilligt skolarbete. Samt packning. Man kanske skulle ta och sova lite också...

:)

Same person!:D

Oh Sally can wait, she knows it's too late...

Ja, man går upp. Äter frukost. Sätter på sig kläder och fixar hår framför Gilmore Girls. Packar sedan min väska och går till biblioteket. När jag kommer dit får jag vända om. Det är stängt. Maj-augusti har biblioteket tydligen stäng på söndagar. Söndagar är min officiella biblioteksdag, de kan inte stänga då! Tacka vet jag Monki, som börjar med öppet på söndagar maj-augusti.

Vad ska jag göra nu då?

Jag hatar fåglar. Framförallt hatar jag fåglar som skiter. Fåglar som skiter på min cykel. De ska inte göra så. Jag har dåliga minnen av fåglar. En gång, på dagis, så satt jag i sandlådan med min vän. Då kom det fåglar. Som sket. Mig på armen, och Endreas på huvudet. Idag när jag gick ner till min cykel för att åka till stan, var det fågelbajs på den. Två stycken. Som pappa sa, de borde skjutas. Levande.

Fågel***skap.

Så gillade man denna persons musik också. Tänk vad många musiker det finns, tänk vad många bra musiker det finns, tänk vad praktiskt att många bra musiker finns på Spotify och tänk på vad man gjorde innan musik inte producerandes.

Det var Ola Joyce, mannen över denna text, som fick mig att få den tankebanan. En bra musiker, kan vi konstatera.

Jag har kommit in i en liten fas då jag läser korta romaner, lite novellstuk, sådana som är skriva på det sätt jag gillar- småkonstigt, så man måste fundera innan man riktigt fattar. Svenska och en norsk författare. Jag älskar dessa böcker, dessa sorters böcker. Man gråter ibland, ganska ofta av dem. En ni borde läsa är "Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?" Bjørn Sortland författare. Sorgsen bok, men ändå... kontrollerad sorg. Man får inte en tvåhundrasidor lång bok, då allt bara är gråtgråtgråt...

Kille träffar flicka, flickan är underbar, allt killen velat ha. Flickan är sjuk. Riktigt sjuk.

Läs, mina vänner, eller missa något riktigt bra.