Under en halvtimme igår förändrades min syn på en sak. En person. Personen som jag fick en ny uppfattning om var Robert Pattinson. Jag har, efter att han började spela Edward Cullen, haft svårt för honom. När han var Cedric i Harry Potter tyckte jag han var jättecool. Då var jag också i och för sig nio år, och en stor nittonårig kille som flög och slogs var väl ganska häftigt då. Men som Edward har jag inte klarat av honom- jag tror främst för att alla är helt galna i honom. Det stör mig, och jag såg honom bara som en tjejidol. Urk. Men, igår satt jag vid datorn under en lång tid, och en halvtimme framför min PC ändrade synen på honom. Jag tycker nästan om honom. Jag är redo att börja kalla honom Rob (och om du älskar Saknad-serien av Meg som jag gör, så vet du att det är en ära att få bli kallad det namnet). Här är anledningarna:

1) Han kan spela gitarr och piano. Jag med, lite mer amatörmässigt än honom. Musiker är något vi gillar. Han har med låtar i Twilight-filmerna... Lyssna här.

2)Han är ihop med Kristen Stewart. Det är faktiskt ett par som jag tycker är gulligt. Men han har tydligen friat till henne, och hon trodde att han skämtade! Det måste ju vara diss nummer ett. Stackars.

3) Han var tvunget att ha tandställning innan inspelningarna av filmerna började! Jag som fått det nu, som trettonåring, känner med honom. HAN VAR TVUNGEN ATT HA TANDSTÄLLNING!

!