Här kommer berättelsen:

”Ja må hon leva, uti hundrade år.
-Grattis, Sara!!! Nu är du mammas stora flicka. 13 år, tiden har verkligen gått snabbt!
- Vad är det i lådan, pappa?
- Voff…
- Är det verkligen en hund?
- Öppna så får du se!
-… åååh, vilken söt labrador!”


        Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Sara öppnar ögonen och konstaterar med en suck att det bara var en dröm. Plötsligt blir hon medveten om pipet, som väckte henne, och blir klarvaken. Hon sätter sig upp med ett ryck och blir alldeles kall. Det är brandvarnaren som tjuter!  Hon springer fram till hennes sovrumsdörr, och ser att branden är precis utanför hennes rum. Sara smäller igen dörren och börjar gråta.
- Vad ska jag göra, snyftar hon.
Ett avlägset rop hörs:
- Sara!? Hur är det? Lever du?
-  Ja! Mamma? Hjälp! Skriker Sara tillbaka.
- AKTA!
Det är Saras pappas röst!
-Vad hände, skriker Sara gällt, men hon får inget svar.
Hon springer fram till hennes nattduksbord, där hennes mobil ligger. Hon tar upp den röda Nokia mobilen, och slår med darrande fingrar: 112. En signal går fram, och sen hör hon en kvinnoröst som säger:
- SOS 112, vad har inträffat?
-  Det brinner, säger Sara panikslaget. Branden är utanför mitt rum, så jag är instängd!
- Vart brinner det?
- Utanför mitt rum, sa jag.
- Vilken gata, menar jag, säger SOS-tanten vänligt.
- På Norrbackagatan 5C. Jag bor på 4:e våningen, fortsätter Sara med darrig röst.
- Har du några skador, frågar SOS-tanten
- Nej, inte än i alla fall.
- Är du själv i lägenheten?
- Nej, svarar Sara, mamma och pappa är också hemma, men jag vet inte hur dom mår…
- Vänta i luren, jag kommer snart tillbaka, sa SOS-tanten.

Sara väntar i luren och börjar storgråta igen. Några minuter senare kommer SOS-tanten tillbaka i luren.
- Nu har jag larmat, så brandkåren kommer snart. Har du stängt dörren till ditt rum?
- Ja, det har vi lärt oss i skolan att vi ska göra, säger Sara, nästan stolt.
- Bra!
Plötsligt hör Sara sirener som kommer närmare och närmare.
- Nu kommer dom, säger Sara lättat till SOS-tanten.
-  Vad bra!
- Tack så hemskt mycket, säger Sara tacksamt.
- Äh, det är inget att tacka för. Jag gör bara mitt jobb. Sköt om dig!
- Tack, hejdå!

Två timmar senare sitter Sara insvept i en filt, bakom en stor brandbil. Bredvid henne sitter hennes mamma och pappa, även dom insvepta i brandförsvarets gråa filtar. I sina händer håller de rykande koppar te.
Det var verkligen i sista sekunden, som Sara blev räddad. När hon stod i stegbilens korg, var hennes dörr övertänd. Alla hennes grejer skulle snart börja brinna och förstöras… När hon kom ner var hennes föräldrar redan där. Det hade börjat brinna utanför deras sovrum, efter att de ropade på Sara, så de stängde sin dörr, precis som Sara. När Sara ropade på dem, hörde de inte varandra. Dom blev räddade på samma sätt som Sara.
En brandman, som presenterar sig som Björn Skoog, kommer fram till dem och frågar hur de mår.
-Med tanke på omständigheterna, så är det ganska bra, svarar Saras pappa, Bertil.

-  Har ni någon aning om hur branden startade, fortsätter Björn Skoog
- Nej, inte jag i alla fall, svarar Saras mamma Karin fundersamt. Vi kan ha glömt och släcka ett ljus…
 - Allt utom köket är brandskadat, säger Björn Skoog beklagande. Ni kan inte bo där. Har ni någon släkting ni kan bo hos?
- Ja, säger Sara. Vi kan bo hos mormor och morfar!



                               2 veckor senare…
… ligger Sara i sängen hos sin mormor och morfar och väntar på att få höra: Ja må hon leva… Magen pirrar, när hon ligger på det gröna lakanet och låtsas sova. Tänk att hon ska fylla 13 år! Sen hör hon den underbara sången: Ja må hon leva! Dörren till rummet öppnas och hennes mamma, pappa, mormor och morfar kommer in i rummet.
- Grattis, min stora flicka, utropar Saras mamma. 13 år, tiden har bara flugit iväg!
-  Och här får du en present, säger Saras pappa. Öppna försiktigt!
Sara öppnar lådan och tittar ner i den. Hon kvider till och får tårar i ögonen. I lådan ligger den sötaste lilla labrador, som Sara någonsin har sett. Pälsen är alldeles mjuk, och de blåa ögonen tittar vänligt upp på henne.
- Ååååh!
- Tycker du om den, frågar Saras mormor vänligt.
- Om.. om jag tycker om den? Stammar Sara. Jag ÄLSKAR den!
- Vad bra, gumman, säger Saras morfar. Den är din!
- Den ska heta… Björn. Efter brandmannen, som räddade oss!
-Det var ett alldeles perfekt namn, säger Saras mamma, och ler mot Sara.
- Voff, håller Björn med, och alla börjar skratta!

Jag har skrivit den tillsammans med mina kompisar Olivia och Felicia. Fast slutet har jag gjort själv ;D

God natt!!! 

Haj!!!

Jag är för tillfället en glad, men trött tjej, i mina bästa år...

Ikväll kommer några av mammas arbetskompisar hit, och äter middag. Efterrätten är CHOKLADMOUSSE, och det är ju sitgott!!! Undrar om jag får smaka... :S

Just nu sitter jag och skriver en berättelse, om en tjej. Det börjar brinna i hennes hus... inte så kul. Det är en skoluppgift, eller mer en tävling.... Brandförsvaret har  en berättelsetävling, och den berättelse som vinner får 2000 kr till klasskassan. NICE!!! Jag kanske lägger upp den här när jag är klar :D

Jag lägger in ett lite roligt klipp... jag tycker att det är kul i alla fall!!!

Ha det bra!!!

KRAM ELLEN